Asta sluter sakta ögonen, hon vet att det snart är dags. I hela sitt liv har hon väntat på att den här dagen ska komma. Mörkret har lagt sig som ett täcke över rummet. Hon borde tända några lampor men sitter stilla kvar på stolen. Sakta öppnar hon ögonen och tittar ut i mörkret. Med skarp blick granskar hon sitt fårade ansikte i spegeln. Hon tittar en lång stund och låter ögonen vila på sitt gråskimrande hår som på senare tid antagit en ton av vitt. Nu ser hon nästan blond ut, hon som alltid varit brunhårig.
Toner av Stilla natt sveper mjukt in i rummet, hon kan ana en doft av levande ljus. Plötsligt ser hon en ljusstrimma som blir större och större. Det knarrar till i dörren, en viskande röst i mörkret säger att det är dags. Asta sitter lugnt kvar, det här är en stund hon väntat länge på, hon låter sig inte stressas. Det går flera minuter innan hon reser sig upp på stela ben. Det är dags att byta om. Asta lyfter på armarna och låter den vita nattdräkten svepa över hennes seniga kropp, hon vill vara barfota och sparkar ifrån sig de skor som ställts fram till henne. Hon känner en tyngd på sitt huvud, det känns som att huvudet blivit alldeles för tungt för hennes seniga kropp att bära. Stolt sträcker hon på nacken och skrider sakta framåt. Ur hennes torra strupe klingar tonerna av Sankta lucia fram.
Toner av Stilla natt sveper mjukt in i rummet, hon kan ana en doft av levande ljus. Plötsligt ser hon en ljusstrimma som blir större och större. Det knarrar till i dörren, en viskande röst i mörkret säger att det är dags. Asta sitter lugnt kvar, det här är en stund hon väntat länge på, hon låter sig inte stressas. Det går flera minuter innan hon reser sig upp på stela ben. Det är dags att byta om. Asta lyfter på armarna och låter den vita nattdräkten svepa över hennes seniga kropp, hon vill vara barfota och sparkar ifrån sig de skor som ställts fram till henne. Hon känner en tyngd på sitt huvud, det känns som att huvudet blivit alldeles för tungt för hennes seniga kropp att bära. Stolt sträcker hon på nacken och skrider sakta framåt. Ur hennes torra strupe klingar tonerna av Sankta lucia fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar